Norrländska Korrespondenten – 1 februari 1854, sida 2

dra hennes bekantskay, och jag nu först hör salas om henne. Du måne laga få, att äfwen jag lär känna denaa owärderliga skatt. — Af hjertat geraa. Od ganfta snart williag åtminssone ha sett henne. Genasl! fe der! — utropade han med löje, och vekade på sia Kaffefanna. — Den fvgga uagkarlen!