Norrländska Korrespondenten – 28 december 1853, sida 2

— Ad, jo, jag wil framställa för honom men nöd, oc) söka hjelp af honom. — Hwad nöd lider ni as? Hmwad hidpbes går ni? — Ad, min herre, allt sedan den olyckliga revolutionen 1772 har jag aldeles blifwit fas gen ur brädet, jag får ide mera ha min hand med i syvelet, fom i den förra goda frihetss tiden, då jag hade mina mössor och Hattar att göra med. Då git ingen dag förbi, utan att jag waan någon själ, antingen med rubler eler ecut! Och nu år det aldeles förbi. Dere före ämaar jag söka mig nägon tjenst hos ungen. — Hvad fall det heta, min gunstig herre? fade konungen månde honom åter ryggen och förfmann i en klädloge. Den röde fick i hemlighet en wink att följa efter konungen, och lydde den. Når ban fom ditin, lästes dörren igen bakom honom, och han stod ensam inför Gustaf den tredje, fom nu aftagit fig masken, och kastat fig wårdslöst i en stlol. J det lilla trånga rummet lågo flera olika drägter krinakastade; konungen älskade att åf wen på masteraden wisa sig i olika skepnader(Forts.)