Norrländska Korrespondenten – 30 november 1853, sida 2

Ä er att få tiltala mia, — fade hon til honom .. — men jag måne . . . Uag, okänd, utan förswar, hwilka faror har jag mål då att löpa i hufwudstaden? ... och för öfrigt, om jag til och med fan der wara nyttig, bör deana bemekelfearusd öfwerniana alla betånkligbeter Wärrar ni mig att rekommendationsdref, Herr Barbaroux? — Sud beware mig derifrån? — utropade Girondi en; — jaa wil skrifwa till Duperat, en af miaa förtrogna wänaer; han skall för dig hafwa all den omsora och aktaiag, fom jag sjelf stule hafwa ... Men Cbarlotte, Hmwars för mil du lemna oss? ... — Er sal år folkfull, man wäatar er, min wän, och jag bör ej längre upptaqa edra lediga stunder, sade Charlotte, framkastande med en liten ätbörd af otålighet ett pappersblad till den deputerade. Borbaroux satte fig suckande mid sitt bord, skref I han några rader, fyrwek papperet, stref odress därpå och lemnade det åt den unga flics fan: då sedan Charlotte nätmade fig för att hemta biljetten, fade han, i det han qwarhöl hennes hand i fina händer: — Charlotte ditt hufwud umgäs med ert förslaa, fom jag ej fan utgruada ... Mitt fåra barn ... bwad ämnar du göra i Paris? War öppenhjertig mot dm bästa mån.