Norrländska Korrespondenten – 30 november 1853, sida 1

— Ett swor? ... — upprepade Charlotte betagen af detta infall, fom dock war få nas turligt; — ett swar ... nej . . det tjenar til intet, Johanna. Och höjrade sin röst, förswagadt genom detta swar, tillade hon: — Framsök ect hwitt förkläde, jag ämnar mig til herr Barbaroux ... Jnga obdservationer, inga fåfänga ord i dag, Johanna, jag ber dig derom; lyd fåra du, utan atj tala .. om det är möjligt . . . blott denna dagens slut ... gå ... iag märtar dig. Johanna war efter ect ögonslick tilbaka: Charlotte war färdig: don hade tagit en schal utanpå den linonhalsdul, fom betäckte henues skuldror och fatt öfwer sitt sköna hår en Morse mandisk mösfa, med eft bredt grönt hakband. Båda twå begåfwo sig genast i måg til Bis rond förbundets deputerade. Barbaroux Hade folk i sitt kabincttz hang domeslik bad Charlotte stiga in i salen och der mäata en stund. Edhars lotle satte fig och fade fig skola wänta. Jos hanna tog en afsidesplats. Flera prostriberade deputerade, fom sökt fia fristad i Carn, och äfwen kommo att besöka Bardarourx, sågo och igenkånde ala Charlotte, stadaade hos henne och började spräka om tis dens förhållaaden. AF! mamseh, wid denna epok gafs ej nå got annat samtalsämae; bar man ifrån den