Norrländska Korrespondenten – 26 november 1853, sida 2

— Men mamsell, swarade Barbaroux, med fäsladt afseende mera på Charloltestankar, ån Ord, — det more ej lätt att döda Mos rat; lik tyrannerna omgärdar han fig med för. sigtighetsmått; för att träffa honom, mäste man wara antingen en of hang lönnmördare eber och en qwinno!.. ty han förtror fig åt de förs re och misstror ej de sedaare. — Eler och en qwinna! ... — upprepade den uaga flickan långsamt. Och lisom bade denna tankeyttring lifligt userört mamssell Corday, föl hon uti ett djupt drömmeri, owarifrån intet kunde rycka henne, hwarkea dennes tants frågor öfwer det tillsänd, bdwari hon fig hrane, eler den deputerades smädelser öfwer tidens förhållanden, ja ej ens Barbarouxis hondkyssaing mid afskedet, såsom Han alla aftnar gjorde. ö Först då, når henaes tant önskade henne en god natt, låtsade hon qwickaa mid. — Mod! — yttrade tanten kyssande hennes panna — din far har rinner; mod mitt bare! bedjom Sud! — Ack ja, bedjom Gud! — fade Charlotte i ea owanlig fors bedjom Gud, ty Gud als lena fan ledsaga mig. i Oh de båda qwinnoraa åtskiljdes för att begifwa fig til hwar fia kammare. — —