Norrländska Korrespondenten – 26 november 1853, sida 2

— Ad! mamseb, — swarade Bardorour, suckonde, — ea obarmhertig tyrona hertskar öfwer Franfrike. Nära på koauaa, har bar förstaffat fig en mängd ifrige proselyter, fom bifasla hans ogeraragar, hwilka betäckte med sirafflöshetens blodiga mössa, utfprida fig i ftås derae, och hwuka medan alla känslor of heder och tapperbet glöda i de republikanska leaionetoas hjertan, tibbedja fribeten på fråtröfimares wis; om denne man föl, hade man måhända utsigt till Frankrikes frälsnina, mamsell. — Ni sror. att, om denne man röjdes ur mågen, wunne Frankrike ett nytt lif? — frå: gade Charlotte. — Si tror jag, få tro oc ala mina wånner, mamsell. —Ni tror det, edra månner tro det, och det oaktadt, får denne man lefwa! — fade Charlotte med tillwexande rörelse. : Darbarour fästade Ögonen på Charlotte li kasom för att ufforska hennes tante. Den unga flickan uthårdade ständaktigt den na forskande blid oc) swarade: — Ar således denne Morat en ofatt stor menniska, estersom iagen af er wågar nalkas honom? — Nej, twertom dan är liten och spenslig, — swarade Barbaroux. Liten och spenslih! — fade Charlotte med örakt.