Norrländska Korrespondenten – 9 november 1853, sida 2

Utom det wi känna brefwen till hans klenod få meta wi genom magistern, hwilken sköter tjensten. att han warit borta och ärft och icke allenast fått en egendom, utan en flicka med, en Mamsell M, säger han i siaa bref, hans farbrors skyddsling. Det war wäl en dotter, fan jag tro, ty andra skyddslingar taga fig min själ ide de egeanyttiga karlarne af. Gud förs låte mig att jag swor, men det war eadast i en smal wändning, du wet ju att det ganska säban bänder. nKat det wet jag mikt, medgaf hon Du har wäl hört att sjökaptenen sjunger på sista wersen? Gumman är alldeles trösllös, och gref: winaan sjelf bar hjelet henne att maka. uBara tilgjordber, för att bli berömd eder för att fånga honom till Yina. Brita Dalius, fom har räknat på honom för en af sina flickor, berättade med gråtande tårar, att pigorna der i huset, både fru Sims siröms och grefwianans, påstå, att Kapten Jus lius bar sjuknat af lutter kärlek, ide till Lina men til fålmöda. NP, min söta wän! min bästa wän! Hwil fen lycka, om Julius Simström kunde taga den der lila näbbgäddans hjerta från wår ras ra hofpredikart. Är ban inte en wacker karl? Fo! jag försäkrar, alt når han är klädd, fer ban ut fom en biskop.