Norrländska Korrespondenten – 9 november 1853, sida 2

förbindligt, då du hållr til godo en hel ef termiddag i mtt hem. Men eljell år sådaat der mörkt fits hon tog i hennes klädning, bra trefligt. fMyctet geraa. Der år ännu ett Helt flyce awar i boden. Jag skal fåsa till bokdållaren att han mäter af en 18 alnar uu signe dig, du liba rara Jranmnal Mamsell Åunette drog wäaneas hand til fis och kysste den. Du gör mig bet flat, båfta wän! Om jag gaf dig tio klädaiagar, få more det ortil: räcligt att betala min stora tacksamdetsskuld. Tänk om du nu Fan skaffa min Clementine denna wackra. hygglige preft td man, fom hon tycker få mycket om, hwilkea tad är jag dig ej ffyldig? Fd hwad kan jag stackare göra mid den fafentg Du har redan laqt grunden; om du ej få behändigt hade knipit hans bref, få mete Der: ran huru det hade gåre. Da mar ide heler mitt werf, utan wår Herres nåd, fom först iagaf polskrifwaren den kloka iden att resa bort, och lät sedan bror blifwa opasslig hela denna tid, så alt jag fick sköta tjenlen. Jag är blott ett riaga medel! tilade hon ödmjukt, i Försynens hand. ua du är nu sjelfwa blygsamheten. Men nu år då ändtligen hang resa ingen Hemlighet,