Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1853, sida 1

I Brössel gjorde hon bekantskap med en landgs man, en grefwe Ruthenslam, hwilten genom en olycklig förseelse blifwit nödfakad art lemna sitt fädernesland. Under ett lånadt namn, tefs de deune i den främmande sladen. Heng ute märkt fröna utscende, ett wisst wemod i blicken och det mest intagade umgängessätt tilldrogo genast den ungo, swärmande flufans intresse. Han blef saart hwardagsgäst i den familj, af hwilken den unga Eva då war en mediem. En ömmare böjelse uppsiod mellan dem bära; de werlade löften och försäkringar, 9.) Rus tbenflom förtrodde henne Öppet och fanninggens ligt alla fina framfaraa händelser; uär bar flus tat fin berättelse, frågade han henne, om bon egde mod att i ett fråmmande land blifwa hang mako. Hennes suar öfwerensssämde med hand bjertas innersta önskan. Ea yrotestanisk prest sommanwigde dem. Kör denna ypoade han hitt werFliga namn, och hade lyckats förskaffa fig de nödiga bemifen om hiaderslöshet för åftene skap. Han mar en utmärkt landstersmålare, och genom denna talana underhöll han häde fig och fin hustru; och hor dels genom ffuos ner i musik och ritnisp, dets acnom handardeten, bidrog tid deras gmensamma försörg. Åeta år förswunao; genom omtanka och eget fräfs wande, saknade de icke ywarken lufwets förde dinGeter eder beqvå nsaheter. Eerom fn als drig bristande örnhet, låt hon honom ide aves