Norrländska Korrespondenten – 26 oktober 1853, sida 1

t ende taturanlag; dessa woro alt för owanliga för att lemaas ouppodlade. Han sände henne till en utmärkt pension i Petersburg, der hon hade det lyckligaste tibfälle att utweckla fina werkliaa sälsyata gäfwor. När hon efter tre ärs wistande i Czar Peters stad återkom tl Finland och skule inträda i fia ädlezmordrors och bes skyddares boning, låg denne redan fom ett falls nadt stost. Elt enda mal tvar herne nu öfrigt att uppsöka fina föräldrars torftiga hem — der ringo, enfaldiga prestgården i Rorrland. Och nu fattade Henne den största af olyfor, att fänna sia som eu främlina bland de siaa. Genom både fin uspfostraa och sitt ljusa hufs wud siod hon på en oändligt högre ståndvunkt ån sina sykon. Men genom den medfödda q0de het, fom låg på djupet of hennes hjerta, lydas des bon få smånnigom att tibwiana fig diras ömhet. Knappast woro trenne år förtflutaa, förrän hon genom fin naturliga faders bortgång fåg fin moder, fig fjtf och fina föra syskon för: fatta i den men bjglplösa belägeahei. Enfao blef snart bädaakallad; kort derefter wandrade twenne systrar samma stråt. Bröderna fingo, fom få mågaa andra wärnlösa ynglingor, fjelfwa bereda fia wäg i werlden. Genom en fålla fam ödetg skickerse blef hon erbjuder, att isäil stap med en tif arosshardlere och def familj företaga en resa till Belgien och Åedersänderna.