Norrländska Korrespondenten – 8 oktober 1853, sida 3

AA — sannae, inactltarste högaktniag och en stadgad öfwertymsse om henmes oskattdara wärde. Hon war hang barns mör; och en helig ed swor dan mom fir sy f, Qi lefwa för henn-, att deom fut framt da fördita:de söke hia och gegtaöra det förgataa. Hulda, charu i hjerta och wdåsesde så skiljd från all behagsink, bocjide nu att med allwar siudera den för en qwtena oandzängligaste af alla wetenskap: att a sii mans ögonrsnandist fyras äljkwärd. Mera omsorasfult ån förr wardade hon fia yttre meaniska, walde de fära, fom mest öfwerensstämde med bennes onsi te, urröfwade fia liga musifaliska talang, oh fom (Edgar, med passion ällkade fången, kuade hoa Ofta ined sin af naturen boändliqt rös tände och ljufwa stämma bottsjuaga hela höstqwillarne. Dea länatan efter ömhet och färlek, fom war ctt af stunddragen i Edgars karaftar, blef Done med hwarje daa mera Hatt, och sast hor wäl wisste, att hang känselta mar hennes tttdere haltta, fiide hon fig dock ej föröomjukad ar, att låta ho on blida ta i det inaeruta wiatlarne af fit djerte. Ha, a fia sida cgnade heane ad den tid, han eade lidia, resie säban bort, utan henne, och då de ej under wiateruftaorae sysselsatte sig med musif, läste de ofta sitbsammans. seir ban, i anscende til sitt förswijade dröst, trölt.