Norrländska Korrespondenten – 28 september 1853, sida 3

fan öppnade Han den hemlighetsfuba boken och läfe följande Den 12 Maj. Wårsolens wärma ger lif ät allt skapadt; blommoraa framskjuta få mwace kert ur siaa kaoppar, barnen fröjda fia, äfwen de tyckas wakaa är fin själs dwala; blott Här 089 hwar finncs ett hjerta fom gifwer, offret allt, och eger ide ena den tråflen, att ssorheten af dennes offer uppfattas. Han tror, han will tro att ej jag fan älska ... O ja han må ro få .... ty i motsatt fal skulle tärande förebråelser döda hang sälhet. J går a ton, då jag gick til bwwila, tänkte jag att tilftrifwa honom ett bref, i bwilket jag skulle afslöja hela mia inte werld, fom, i fal ... jag . .. dör . . . fölle i bang händer ... men sedan jag läst mia aftoabör, förswann denna fielfwiska tanke. Nej till och med denna bok fal förstöras och intet spår blifwa synligt, Brdars ken efter mig eller mina kärlek .. dea tar jag med mia till det andra landet; bär ware den bemlig för alla, i syanerhet för honom som den tilhör . . så långe jag andas. Han lade hastigt igen boken och brådflörtas de ur rummet. (Foris.)