Norrländska Korrespondenten – 28 september 1853, sida 3

bår iagått med en få skön och wacker wäder. lek, att sommaren tyckes för andra gången wilja iaträda och lemna någon ersättning för den brist fom å dess sida till Scpt månads ny. ländning warit rådande. Uader flere dagar har ide en enda molufläck betäckt firmamen. tet. Solen brinner klar od wärmande, och nnder nätterna råder ett fulltomligt lugn, med molnfri himmel; men det oaktadt, har iagen frost under de långa nätterna de nu sist förflutna dagarne företedt sig, hwa dan bäreg (Lingon) fom öfwerallt tid oerhörd myckenhet finnas likasom sädda i ffog8e trafterna, ännu finnas oskadade. Under der fortfarande gynnsamma torra wäderleken, är det hopp att få inlada sädeshässjorna och börja med tröskning. Björnarne — huru många wet man ide, tyckas denna fommar till fin easkilda egen. bom od) til ett erperimentarfält, intagit Swan. näs bys skog i W—a socken, der de dödar klöst ocss rifwit de kreatur fom elyckligtwis kommit i deras wäg. De hafwa i wallbjo. nernas närwaro od emot deras allwarliga protester, der och i nejden ryckt ät sig en oc annan färsk slek. För att hämnas fädant skomlöst rån hade byamännen beslutit att häm. nas och ämnade till ersattning och skadestånd occupera någon grann björnhud. De hade med denna beräkning tillkallat en af ortens erfarnaste Björajettar, hwitfen också inställde sig och gjorde allt hwad hans erfarenhet och fonst erbjöd med slagjern, hwilka blefwo lag. de wid ett i skogen päträffat rof. Med al respekt för den främmande björnjägarea, fom förut fångat många björnar i slagjern, wis fade dock Nalle ide större aktaing för hans slagjern, än att han en wacker dag eller natt går dit och wisar fin konst att med en knuff med tassen funna få försigtigt flå upy del utgillvade jernet, att han behöll fig sjelf Hel skinnad. Derefter uppsöker han en betes. trakt, der en bonde å söndagen sjelf wallar sin boskap, — ibland hwilken en oxe förs warsaade den på lur liggande Nalle, och ge nom sitt rämande gifwer sådant tillkänna, då bondens ögon äfwen öppnades, och han på kort afständ ansigte mot ansigte med ett par ögon, — då dubbelt större än wanligt får fe Nalle fryponde mellan buskarne emot den brummande fjursn. J detsamma får också Nallen för första gången se bonden ståeade bewåpaad med fin bösfa, — oh mycket ar. tig och tyst stiger han då några steg tillbaka, — dragande sig upp på en berghäll, derifrår han fick en klarare blick på bonden och hans kreatur. J förskräckelsen aflossar nu bon den skottet, som small af i luften utan at träffa den högsinte Nalle, hwilken då likwå litet skyadsammare än wanligt begaf sig från skådeplatsen, och bonden med sina for och orm skondade sig äfwen hem. Sedan hafwa de icke personligen träffats; men Nalle år ändoc 2 2 Ö