Norrländska Korrespondenten – 21 september 1853, sida 2

har bon ej tagit starkare dosis, än att råddning år möjlig. — Möjligt! upprepade doft Commerferådet; det är ej säkert. Rösten darrade! — Jnga resoanemanger ... handling ... endast ... handling ...! befalde Pros fessorn. i — Jag wil ej ... inföl den förwillade. — Will? röt Professorn ni har ingea wilja ... ni fal ... Hennes ögoa sfrutade eld, och i detta ågons blid war stadens förnämsta sköndet förmands lad till en furie. — Jag fruktar icke edra tigerblickar, åter tog kallt, men bestämdt Professorn Skyadsamt och med framgång begagnade han de efterskickade läkemedlen. (Efter twenne framfarna dagar war faran förs bi, men hennes siannesstämaing af den mest förtwiflade beskaffenhet! hona begärde ett enskildt samtal med fin far, men Commerserädet Ses jerling, en man, som hittills aldrig erfarit ans dra passioner, ån dem han med lätthet kuanat tillfridsställa, fattade ide den helwetiska eld, fom rasade inom dottreus bröst. — Jag ser, sade hon, att du icke begriper mig. Wid sextoa års ålder förlofwade jag mig med mina föräldrars samtycke med den ende jag någonsin älskat, hons naturliaa far fåaderslet wåra band ..: Edgar är fästad wid en