Norrländska Korrespondenten – 31 augusti 1853, sida 2

F7i hafwa samma sorg, Jdlora låtom hinnå s samma glådje, fade torparen på Björkaäs. i ät för mig fsians ingen glädje du wet el — — UJo, jag wet att iaspektoren på Maricholm tibsagt dig att efter begrafalngen afflytta, att du har hwarken hem eller frid, jag wet det och ånnu något mer afbröt Erland. Något mer! pad Guds namna År der? åär jag icke nog förföljd of olydan utropade Johanaes och wred fina händer. lJde nog upprepade wännen. Men sitt ej hår, utankom med of hun, mi ämna fira min faders minne Jag skal då såga dig allt huru bittert och nedslående det ån Ar. Johanats uppreste fig långsamt och följde sorseläget tid Björkaäs. Framkomaa och sedag begrafaingsgästeraa fördelat fig i stugan tog Erland stattorvarsonens hand ledde den Ifwergisna manaen til den längst i hufet belägaa fommaren, Der fatt Erlands hustru, Åfwns fom Elsa, båda klädda i swatt och hwitt. eS hår Cija — började Erland — år en fom Ban sjelf fåger af dela werloen Sfroergifmen person. ÄAtt du td dela hans ensamhet, det wet jag och det läser jag nu på dina fins der. Kom Hit och tog den förikjutne i din wård och såsom wi öfwerenskommit. Och du Johannes! minns du hwad wi härom dagen