Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1853, sida 2

Der hwarifrän du år och hwem du tillhör, få drag till med art du år rackaras fon i Döder hult. Spar ej på tårarna och fe ut fom more du bhångd och aedfläppt. Af mig Fal du få en grör fink art ge grefwen. Laga att du får tala wid honom; säg honom att jag i morgen afton wäntar honom wid löfhagens grind, och att jag då har med mig åt honom en tam Mare och en lefwande hare. Få mi blott ungen Hit få skola wi plocka honom; få att ingen fjäder blir qwar. Oejsan — lustigt mord, Ej är det wärdt att sörja, Låtom oss börja — Wore det ock med andras blod — som det stät i wison. Hafwa wi kläderna, sä sälja eller paatsätta mi dem hos mor Lisa på fallkrogen, soändera bräawin och öhl, scela Fock: slapass med hållbönderoe och hafwa roligare, än der hemma der mor dia super och min gråter, fås fom wore hoa ettalifslefwande hällrear. Ej fan det bli sämre för mig, ån det redan är, menade den andre gossen, men en ängslan grep hans siane och han började skälfwa af en ditttus okänd fruktan. Han slannade och war nåra att wända om då Swen insåg kamratens wankelmod, fattade honom i armen och med wåld drog honom med fig. MAärmad fon fom: mer åt dig, jag tror frogfa skakar dig; men