Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1853, sida 2

wänner. Rock, wäst och mössa har jag redan narrat ifrån honom, och detta aut fit jag, för jag bielpte honom att sätta ut giller i skogen och skar några metspön. Den nu år Bet slut med den leken, ty når gamla grefwen sick weta hwem fom fått kläderna, och däromdagea såg mig flå trissa med sonen hang röt han til mig att om jag wisade mig wid gården, skude han låta piffa mig gul och grön. Derför törs jag ej mera gå dil; men du fom fer menlög ut, kan nu fortfåtta der jag nu slutade, och få deta wi winsten. Topp swarade Jan Petter, och började re. dan i andanom tycka fig utstyrd i lil-orcwens Ren, innan jag inleder dig på denna måg tid lydan få fordrar jag, att bu ide sqwabrar ur skolaa. Förstär du, kommer fog underfunad med att du ej har tand för tunga utan, gal i oajordt wäder — få Mår jag söander dig, Se få, räct mig labben och swär art tiga, om de och lade dig på piobånfen. Ja Petter swor och utan att darra på målet. Si hade girigheten öfwerröstat sjeälfwa fame wetet. F morgon afton börja mi wärt kar, åter tog säromästarea. Du påtager dig dina fåma fia slarfwor rifwer sönder händer of) fötter på förabuskarna mid wäger, och går få blodig och trasig raft uppiföfet på Steady. Fräxar man