Norrländska Korrespondenten – 20 augusti 1853, sida 1

att mi måste kala dem åt grisn, fom ej fun: de åta bem. Efter wi nu talat sörtroligt, skall jog lita dig meta huru det går tid. Emtuan handelsman Appelberg i Forssbäcken, och in: soektoren är det sötale förhåbande, ty Appel derg är stenrik och Berqqwister will ba doltera i huset. Nu år så uppgjorde af dessa höga berrar, att den härskna sil och den fkämda fitk, som ej Pin afyttras i boden, föreg till magas fiact på Mariedelm, naturhgimis för cn ringa svolcstyfver. Af dessa wrafwaror få wi sedan der bessämda slathåönet, och hwad som för oss mera åtgår, måne mi taga ur samma ho, ty wid vite af femton fridagswerken, är det oss sirängelinen förbjudit att taga på kredit i hans delåbodarnag Oh ywad swarade Beroqwisten på genmär let om flöfåden Tr frågade Erland. Förft bet han ihov käften, få att det skar i tandraden, sedan såg han på mig få bistert fom en folkord tjur. Men han hejdade sig snart och toa få på fig den der smilande mi nen, som aldrig uteblir, då husbonden är hem: ma, eller saart hemwäntas. Du wet, att om en och ea Half wecka kommet. hang nåd til Maricholm, och detta påmente fig säkert Berg: qwist, efter han, i hålet att fom vanligt, fara ut i skällsord och hotelser, helt beskedligt låt mig förslå, att om wi genast armält förhållandet med sillen, få Hade wi fåt gåra utbyte; att det