Norrländska Korrespondenten – 15 juni 1853, sida 3

emellan tänderaa: Blott ett enda ågon blid! Kaunan. Tilt —86—) — Et caetare pares — — — Virg. Då kämpen drog i härnad ut, Att fienderna öfwermanna; På fadrens wis han tog förnt En dugtig styrkdrock ur fin kanna. OM än i dag båd tröst oh mod — Nar ondsint hutru höres banna — Å Mot mredens åfta, tårars flod, Ses mannen hemta ur fin fanna. Hur mången rådman oh kämnär, Med moln od fåror på sin Panna, Ser ej, hur ljust och gladt allt är, Om brott han tömma fått fin kanna. Oh den — fom grubblar natt och dag På Jaget, Sjelfwet oh det Sanna, Hans Jag ser ju sitt eget Jag J blanka botten af fin kanna. — — Et resspondere paratis ö ö irg. Hur ark oc sall, förnöid och wis Du kanner dig af jordiskt manna. — u winner himmelskt paradis J nådens kalk, ej i din kanna. Med kastoskofweln i fin Hand Skall Herren sad od ogras manna Då profwas Farfwen? fom du bands — . Men ide silfret i din kanna. C. J. F: