Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1853, sida 2

han mig nyck larne till porten och mitt rum. DÅ jag lemnat honom, och fom ut på traps pan, fann jog min fars gamla betjent, fom flod der och wäntode på mig. Haa nalkades och fade sakta: Lida jungfru! En wälklädd, liten gosse fom nyss hit medan ni war inne hos herrn; han frågade, om här inte mar en litea flicka fom hette Lena, och bad min, når ni gick, lemna er denna biljett. Heter ni Lena? — Jag bejakade det, och tog biljetten. Det War temmeligen mörkt på tropran; men ute på gården mar det nästan abdeles ljusl, tv wi hade nu dagjemning och dessutom fullmåne. Wid dess sken läste jag biljetten, som war ifrån Therese och innehöll följande ord: Bila Lena! Jag skyndar att bekräfta dig sanninaen af dirt pånående, att din wän L. abs ide har någon del den olyckliga fat, fom bringar mig i förtwilflan. Min olycka år säker. Skyada dig bem til mig, och låt mig tacka dia trofasta wänaskap för den tröflen act funna taga afsked af kapten MR. Jag ilade hem, men had jag egentligen tänkte eller käade, wet jag ide sjelf. Mitt hufwud mar aldeles förwirradt. DÅ jag fom ul Therese mottog hon mig wänligt och fade: Ee, min Lena hwad jag hoppas af din kärlek till mig Påg denna biljett, fom min goda Fritz lemnat mig. Den war från kapten R.