Norrländska Korrespondenten – 1 juni 1853, sida 1

korta andedränt huru abt detta werkade på benne. Hon wånde sia till mig och aömde sitt ansite mid mitt bröst. rit; hwiskade til fia syster: Jaa sprinaer för ott skaffa dig nåre mare underrårtelfer.s Derrå bad han fia far lilåta honom rå ett ögonblick då bort till ffolan, der han glömt en nödwändig bok. Etatsrådet bannade hoom för ha 8 glömska, men lär honom gå. Jaa tog kommarjuakarea af sides, och frågade honom: om han merkliaen i caen verson gifwit advokaten L. underrättelje om hang sons död. Fat swarade han, det mar en uppmärksamhet, jag wille wisa den wärdige manaca. Men det stokade mig ryslist att wara mittne til hang förskräckelse och smärta. Man får sannerligen dyrt betala, act man Har ett godt hjorta. — Redan hade jag A.regåne ger bedt de begge herrarne ett gå bort och låta min fröken få ro; jag upprepade nu min begäran, och måne nästan med wäld draga dem ut ur ruumet, hwarpå jag sloa dörren i 1å8 och ilade till mina fröker, fom jag tröstade derm.d, att denna nyh:t förmodligen war en af fam. marjunkarens wanliqa historier, då jag bestämdt wiste, att ena hälften, nemligen L:s död, mar fubkomligen osann. 2. lefwer, och bar aldria duellerat, der försäkrar jag er på min åra, fade jag. — Gud aifrve de! ropade Therese: Min fåra Lena! Ack, jag tilldår det nu! den gåtfulla slöja fom omger dig, begyaner merflis