Norrländska Korrespondenten – 23 april 1853, sida 2

werkliga släbantug och mina käaslor; jag föresatte mia att wara drislig, och målade mig i isbilniagen, huru Therese skulle ana fammans hanget, såras af samma pil; som jag, oh — fort sagdt: det liba äfwentyret uppfyllde mig med hänryckning. Rästa dag gick jag til mina systlrar, och föregaf ett litet skälmstocke, fom jag bade afs talt med en mån, hwartil wi gerna mine bruka den rutserliga förklädningen. Flickoraa tockte ide ilssa om, att den förra maskraden förnyades, och då jog framemot aftonen Fomtills baka til dem, utklädde de mig änan bättre äa första gången. Oilofssedeln hade jag betålit; med den i banden begaf jag mig till etatsrtås det D:s gårdz och beträdde nu det lyckliga hus, der min tihgbedda lefde. Blotta tanken art andas sammo luft, fom hon, satte mig i en ljuf förwirring. fom redan betog mig en stor del af mitt kurrage. Med klappande hjerta följde jag betjenten, fom förde mig til heanes rum, sedan jag förut wäatat en liten stund 1 köket, der twå vigor, af hwilka den ena mar gammal och grå, bade mönstrat mig med fritis ffa dlidar. Kuodtligen slod jag för min The reses milda ögon. Hwad hon war wacker! sedd på nåra båd förekom hon mig äanu sköaore ån jag bade förestält mig. Med sakta rök framstammade jag mitt ärende: att jag bade hört, det fröken behöfde en Pammarjungfri