Norrländska Korrespondenten – 23 april 1853, sida 2

Fragmenter eller Stycken ur Luthers Skrifter med hans egna ord. (Forts. fr. föreg. N:r.) Ett annat läseriförhädande egde oc helt nyligen rum i socknestugan på en gudstjenfis bag innan folket gick i kyrkan. En sjelftagen och flitigt löpande s. k. Vibelförklarare af kotteriet företog sia nemligen att läsa ett kapitel i bibelen. Lofligt och wackert war wisserligen det. Men då han kom till nås gon wers, fom han antingen icke hade obs serverat förut eller som icke föll bonom på iäpven, få låt han genast weta: Det der är ide för of; det duger ide, det ha mennis skor inflidat eller infmygt o. m. d. Huru länge skall man behöfwa höra och tåla slikt? — Huru länge wilja wederbörande, från den lägsta till den högsta, låta slift oqwaldt