Norrländska Korrespondenten – 6 april 1853, sida 2

mot skogarues dutter!! fade hon, Vmå Almanis hjerta ligga klort för Hang blid må min far di Je Den unga indianskar aid några steg tid den siora cken. ägoa förmer sade hastiat den gamlo, ag bör tyma sreg långt borta. 2 lyssnade. Det år iegen moccafin fade hor och hfs jam Judnad af denna öswertyogelse, böjde hon fir ned mot en blomsterdädd och borttoa te fris skå kransarna. En gylleue fedja alänsie mot hennes blick, hon widrörde den. Se, de blå ögonen äro få milda, hwiskade bon med fit ljufiva kkende. sllro cf de gula lo Uarna Ifa den bwia Cbritut som den gamle örnen förs säljt. Kan min fader säna om den siore Anns tes är ured, då Almani fer på bl ka tmåncers uas fråljare 2 UDP fore Arden Fan fe från molnen i fia dotters bjerta — må der wara ljust lik fälters hwita rojor! Rid mia fader förtälja den weckra fagan om de ljusa fälten — Almaar ser cj dä fia broders mörka öga; Sashems ord ligaa på bur ucs bitrta kitt kada wintrars frd ST jag jag tala om det, land, der min wagqa stod, om mia Ömma moders bik, om mitt alada hem, dr en makas Hulda öga mötte mig om den späda barnoröfiev?