Norrländska Korrespondenten – 30 mars 1853, sida 3

turligtwis (de någon hemlighet. Man kallar mig m:r Harry Cen förkortning af Harriet), men ingen tilåter fig derföre någon nårgåns gen förtroligdet. Jag har riktigt blifwit nöds wändig här, ty jag söker alltid att wisa hwad tjenfier jag förmår, dwilket också år det fom bäd hjelper oss genom lifwet, och hwad fmå busliga sysslor man ber mig om wägrar jag aldrig att uträtta. Min hjelpsamhet ölir ocksä belönad, ty mången guldklump föräres mig, ans tingen jag will eller ej, för det jag lagat en budding eler en skjorta, och blefwe alla fFofers skor och sömmerskor betalda så briljant som jag stulle Wisan om fjortan! F) mål aldrig hafwa blifwit skrifwea. Min egen, sålunde samlade skatt belöper sig redan til 10 marker guld, och går det alltjemt så, kan den rikastt arfwinge i wår familj i fordna tider hafwa haft mindre. När jag någon gång är ledig går jag med Frank oc) hans kamrater bort tid minorna, der det är intressant nog att fe med hwad ifwer hwarje spann full hissas upp, mas skas, undersökes och diskuteras. Det år mig. serligen ett något wildt lif, men det är fullt af spänning och hopp, och jag nästan ide längtar efter slut derpä. Du Fan aldrig före. stäla dig hwad för ett muntert fålffap bmwarje 4) En wisa hwari de Londonska sömmerskornas elände stildras.