Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1853, sida 3

slagen till en ny eller förbättrad. (Forts. fr. föreg. N:r.) Sig nu, bäfte hr H., på samweie och åra, — den bistoriska inberäknad, — om sådant war andelig despotism, samt om höabemälde Konung gjort fig skyldig, till all den fördås melse, fom den evangeliske wännen öfwer honom predikat! Säg äfwen, om wännen älskat och följt sanning och rätt, då ban före: aifwit eller inbillat de lättfärdige i tron, att Konungen i Swerige eger alft till allmänt bruk och nyttjande anbefalla den psalmbok o. d. fom honom allena lyster? ! Utom hwad man i allmänhet känner ifrän äldre tider i den då redan halfsekelaamsa frågan om korkolagens förbättrande, inhem. tas af berörde historia, att Carl X dertill utnämnt tre Biskopar, samt att detta ämne allwarligen, — tillaggom äfwen christeligen, — legat Carl XI om hijertat efter hans til träde till regeringen. Men först efter fri gels slut 1681 nedsattes en ny Commission, hwars arbete, granskadt mid påföljande Rifös dag, — således ej ett Konungens despot-os pus, — utkom 1686. Och widare heter det: Bearevpet om den andeliga ledningen, om vresterskapets förbållande till folket, är förträffligean uppfattadt od) alltigenom med wärdiaghet utsörd!. Ky fan är ock en yttre anstalt, för art hos ria sinnen wäcka och underhåla ett sedliat och religiöst tänkesätt. Det war derföre nödigt att hon äfwen egde i i fina hinder ett ottre medel, för att fomma till detta mål Den Swenska Kyrkoordningen är brufbar för wå: ra, ja för alla tider. Det år onödigt att införa någon annan Genom denna diaression bar Jns. ingar lunda welat säga, att gamla Kyrfotagen ide tarfwar och täl modififationer och förbättringar. Men han har welat motarbeta obebör riga oc owärdiga insinunationer oc) inert ningar hos de många Tidningsläsare, fom hwarken känna faktiska förhällanden, ej Hets ler hafva tilfälle oh förmåga att genomtins få ämnet Dessutom har ju hr H. ide mi fat onartisk uppmärksambet på kyrkohistoriens och sjelfwa den Äpostoliska underwisningens eller grundregleringars praktiska lärdomar, då ban t. er. gör christna församlingens eller kyukans constitutionella former medelst Biskopsbefattningar till ett hedninga pafund eller hedningawerk? J sammanhang med föregående och i af: seende vå wissa innovatörers bedrifwande ar en obegränsad religionseller confessionsfrihet i det protestantiska Swerige, må det äfwen tillätas att citera en freidad Swensk författare, SamÖdman, i fortfsättaingen of Schröcis reliaionshistoria. Häraf inhemtas pragmatiskt, att den öfwerdrifna toleransen i Amerika urartat til indifferentism ... att den oinskränkta reliaionsfriheten i Preus: fen urartat till sielfswåld, emedan de färs skilda bekännelsernas lärare togo fig enledning att afwika från den föreskrifna läroformen och derigenom undergräfwa den mifs bet, fom i reliaionens sak utgör gränsen emels lan det sanna och falska ... att med den Romerffa kyrkan ingen förening får att förs moda, emedan dess primär artikel är den, att protesianterne, såsom affälliga barn, skola upphöra ott wara protestanter och återgå tif modrens sköte ... samt att man ide bör werka för sdadring — (såsom br H. å consortes) — utan till förening, under namn af Apostolisk (kanske dock heldre Evangelist fyrfa o. m. d. En sådan fråga bragtes för omlring 40 är sedan äfwen å bane af några christligt sinnade Regenter, men den förderfwades of hr Katholska eller papistiska och jesuitiska prefer. Till ämnet må äfven hänföras Tit. Es: björns befanta bref om separatismens närwarande sörbållande och påföljd i Amerika. Men huru har hr H. härwid betett sig? Jo. Hon har ide allenaft agerat säsom stårre, — att ej säga infallibel, — kännare än hr E utan ock ufhsomert hannen 5. — ——— —T——— — 2 !2!s2— —— 2 — — —— — —.t —