Norrländska Korrespondenten – 8 januari 1853, sida 3

En hjertats tack, som icke ryms i orden, Som bor i själens djup, i minnets skygd, Och wänder tanken siändigt emot Rordea Mot hemmens frid, mot älskad sosterbygd, Som i wår tanfe, håg oc wilja blandas, Öch ej flyr bort, få långe hjertat andas. BW BA fWUT 588 —