Norrländska Korrespondenten – 8 december 1852, sida 1

Am Ä djerfna e bönderna til och med företog sig at litet smått gäckas med. oo Emellertid hade Erik glädje af fin heders. bag, och då aktören om aftonen for bem til fina swärföräldrars närbelägna gård, för att der tillbringa aatten, tryckte Erik och han, i det de stiljdes åt wid slädan, hwarandras hån oder, med ect uttryck i blid och uopsyn, hwilket icke behöfde förklaras med ord. J Pögsta domtolen blef både lagmangs och bätadgättens dom nyphäfwen. Erik befann sig saart i trygg besittniag af ftn gård, och de bekymmer fom han genomgått i yngre åren hade endast hos honom utbildat cn fielfniåne dighet i tanke och handlingssätt, hwilka, ju mera År och erfarenhet utwidgade dem gjorde bonem til en af de anfeddafte bönderaa i fock nea i häradet, der han lefde i huslig stillher. Men en owäntad omständighet satte den lifs lige mannen efter några ärs fötlopp i en ny rörelfe. Sedan Gultaf IV Adolf blifwit affatt, förs des han til Drottningholm, der han först bes wakades, til deg besallaing fom att föra honom öfwer tih Gripsholm, der det ansågs säkrare att häla honom. Resar dit skulle företagas öfwer den tillfrusna Målaren, och fkronskjuts upobådodes til detta ändamål. Dästombyte skule fe juss ute på sjcifwa isen, utanför : N Bj infö. (Forts.)