Norrländska Korrespondenten – 8 december 1852, sida 1

fö A Sedan han nega betraktat och undersökt det, ade bar: Fa, Erif! Du är mee oslug u u å fr jog Erif frcvde ökonen omfrina sia, och märkte heru kamsern, jom också wår bland de bjudae, mid syänd nyftfenhat betraftade lång: lmaanen. Fafå, fade Ert, det år kamrern fom stickat ut befallningsman jnst i dag. Men det war säroetes wäl att jag fick tala med foaglig Majenät och kronan 1 tids UFA yttrade länsmannen: hela denna ådarsinden dr mål insiänd, och teg ser jag bur der går. PNeen hur bar du fått tala med kunac, Erik? Hwem har fårt din talan? Ert rätade på fia oh sade endafi: Mil inte befalniugsman wara få gemen oc sätta fig når prosten, för na skube wi wäl ba litet i oss också. Profien skal wara få håderlig och fitta der emellan båda fönstren i salen. Stig in, Offa goda wåaner OM grannar och flågs tiugar! Red handfasta tag och biträde af sitt Suss folk lyckades Erik churu med stor möda, att ändelima få fina gäsår på dem, enligt medere börlig ettkett tikommande llatser. Å — Wid bordet yttrade länsmanaen för troden fit förwäning öfwer Utgången, mn ola wisade alätje och deftagande, med undantag of famrern hwuken en oh annan of ic femög-aste och