ott jag lika mycket fom hrlandskamcreraren har bevof af min förmans uppmuntrande wälwilja för att icke, under sträfwandet att fullgöra be ofta nog ganska oanswarsfnila och trägna tjenfieåtiaganderue, fälla modet eler förlamas i min werksamhet; att jag lika me br londskamereraren Vvangelius att den förman fom icke år ven a sina underordnade, jom få hynon Le swarighet och p.igter, CAN är aftning och ett rättuy wist j: es VEN fon 0 t ifrår Åd:: bår og beklada sitt höga kal; men att jag a en annan sida mäfe e beflaga, om den uFpfauning af det tillbörliga skutle blifwa den rät det skulle wara dasse sednare wärdakt sstä ndig:, att då, fom här ofört,dbart elsen, temtle Ht fegrund en till förmans 1! är utgången frå en och ett lif oadt emöctår oden af dessg få wärdefulsa egenskaper y chef til föremål JT en i i Ä Ca Å blott derföre, VT autagit ner 1 skärpa än fänslan bes de wisanj bfra warit vet der skule säger u af hr londsgtamsct efter min OT: scawens teda tiil i och diciclin ine PV AAsieis wärdi het Sa mm AND — så ilida å Jae (vart Fs77 st tatt Carl Atigisst Ecetbel. —— f ma 2