dtt. —1 ITUT II10 1 11 11 att han hällit fig wid fafen, och ställt den i fin rätta dager. Det lilla ban hittills åt: giort, bar ide ledt till någon särdeles upp: lysning i hufwudfrågan. Och hwad han ordar i sitt sednaste Mir (45) utgör äfwen derpå ett nytt erxempel. Dan säger der att Sundswalls stads åtaana förbindelse att Iöna duplikanten ide war 7beftimd tll tiden, emedan denna icke vgädter allt framgent. Wi måle här åter urxrvprepa wår fräga: bwad fan Hetta betyda?7 Har icke Red. af H. Posten en bestämd förbindelse att hålla prenumeranterna sitt Blad tilban: da, eburu denna ide gål ler i framgent, utan endast för den tid, ban fig en sädan förbindelse åtagit? Och gällar icke detta äf ven om flere andra åtaganden, och såäledes äfwen om Sundswahs, i affeende på duvvli: fantens aflönina? Denna gällde ju beftämdt den tid, ä hwilken förordnande för dupvit kant wanligen meddelas och war fåleded deruti lifa med ata andra durlifantåarfe moden, äfwen dem fom uprföras på Rikets stat. Hwad denna stat kommer att bestå åt Sundswalls skola, liager i det fördolda; och utgör ju och för staden ett särskildt hinder för en långwariaare förbindelse att aflöna duplifant, då den cj fan weta, huru många lärare staten kommer att bestå åt def; läroe werk. Skulle, wid den skedda realeringen, skolans lärarepersonal förknappas under det behöfliga antalet; så blir det ju då stadens saf, att antingen åtnöja fra med förfnavynins acu eber och widtaga nya åteärder til behofwets afhjelrande. Någon annan förändring i ffolans organifatton följer ide häraf än att underwisningen, säsom wanligt, går längs sammare och sämre med färre, och raskare och bättre med flere lärare. Att staden welat med cana medel bidraga till det sednare, är ett bedrande drag, fom ide delas af många andra städer; och att Hernösands-Posten åfwen nu erkänner biligbeten deraf att Sundswars ftad, enligt fin önskan erhåller ett lärowerk med fer lärare på fratr, är ett wälbekommet ord, fom förenar of i åsigter, och förer i och med detsamma saken till den utgångspunkt hwartill wi gerna åäterwända. Att wi, i fråga om det gifna yiteordet, softade vi H. H. Biskoven, är ett tydligt mifs tag, af OD. P. bwartill af oss ingen anledning blifwitgifwen. Gifwet deremot är att, der någons fak föres, det äfwen måste fia nas en jafförare. J affcendc på Åkerlundska målet hade wi derwid intet annat ändamål, ån att re: dowisa för wär giorda rätte He af en i Bladet influten notis. De af of intaana upplysaingarne torde berijs, om icke mer, åtminstone få mycket, att rättelsen ide fafe nade anledning. Wid Philosophiae Mag istern Abraham Roland Hasselhuhns Död den 3 Okt. 1852, Ol! brast få snart den slutna broderskedjan! Dl föll få fort en länk i grafwen ned! Ej längesen med lifwets ros på kinden Och hoppets morgonsanz i unga bjertan Wär framtid mötte wi med lostna blickar Och gladdes åt den platå lif octs strider, Der för allt sannt och godt wi fämpa skulle, Nu stå wi sorgsna wid en broders graf Ö—ch lära lifwets sanning mer än förr Af döden som wår broderskedja bröt. Han hoppades som wi, ban, som nu bwilar, Frän dagens oro fri, i dödens sömn. ÖLans bild jag tälja mill med tår i ögat: Unadomligt alad ban lekte fom ett barn J lifwets warfröjd; öppen war hans blid; Warmt war hand hjerta och i barmen gömdes En baraslig tro, som verlan i sitt skal, En sonlia kärlek, som en ros i lunden, Och manlig kraft som klippan uti wågen. Hans hand dig räcktes och det war en broe —