Norrländska Korrespondenten – 8 september 1852, sida 3

i denna månad, bwilket är en få märfvåre dig owanlighet, att året 1852 ide få snart stall glömmas utan för Lappmarken länge bli ett minnesår. Höbergningen, fom warit både god och ymnig, har fortfarande warit gynnad af tienlig wäderlek, utan minsta hinder och åf brott af rean, hwilket, efter ett längwarigi uppebäll först den 8:de dennes på aliwar böriade falla och med bibehållande af en mild atmosfer kontinuerade till den 14:de, då den förut rådande wackra wäderleken ås fer inträdde, med förspeglingar af god foris sättning samt en wacker och gynnfam höst. — Den 30 i förra månaden iimade den olyckshändelsen, att under det Töomas Nils fon Sjögren i Grundsjön och hans husiru woro från hemmet wistande på slottern, ha de eld i def gård, der endast 3:ne barn was rit hemma, kommit lös oh antändt fugus byganingen, hwilken, jemte all der förwarad Lösegendom, d. w. s. allt hwad fom tillhör de honom sjelf, och måhända äfwen andre ofände ägare, inom ett par timmar förwand. lades till aska, få att wid föräldrarnes hems komst om aftonen, utan att weta något om händelsen, de med bestörinina öfwerraskades af den smärtosamma anblick, att fe fin bo ning och egendom plötsligt förswunnen, och de båda af hunger oc försträckelse lidande barnen sittande gråtande under bar himmel omkring den qwarlemnade — då ännu ry sande ruinen. Hwad fom för fänflorne kt: wäl är mest anslående wid en så beklaglig scen, der man föreställer sig ett brinnande hus, med inga andra derwid närwarande ån en: daft barnen, omtalas att wid detta tillfälle ett af de minsta barnen, wid eldens utbrott befinnande fig inne i rummet liggande i djup sömn, warit i fara att blifwa inbrändt, och hade säkert måst undergå en få ryslig för: störelse, om ide få mycket mod od finness styrka funnits hos den ute på gården då wa vande äldste gossen ait gå in i den antän: da boningen, och derifrån utbära den lida brodern: hwilken knappt hann bringas utom tvöffeln förrän det brinnande tafet med der under anbragta bjelkarne nedramlade. Den na familj besinner sig i ytterst fattiga om ständigheter. Under loppet af hela den tid torkan wa rit rådande, hafwa skogseldar härjat ala de traftev fom förut ej warit afbrända, — od hwarigenom både för fronan, hwilkens egen dendom alla här befintliga skogar äro, ock för den enskilde betydlig skada åstadkommits Man har en läng tid Här warit inswept en få tjock röf, att man föga kunnat wars na något längre ifrån warande föremål Anmärfningswärdt är, att till hämmand af dessa skadliga skogseldar ide den minste åtgärd widtagits, ehuru de härjande inwit srsddsi höset — och derinn satt RoA (.