Norrländska Korrespondenten – 8 september 1852, sida 3

lägg dig Hans och fundera, och tag nattmöåds fan på dig.. Aj gammal mana lydde Hr Jockumsson fin fåra hälft äfwen denna gången. Han lade sig werkligen på rummets skröpliga soffa och funderade. Owilkorligen kom han att tänka på sina glada sindentår, på sina wisserligen mödosamma, men dock mera fridfulla adjuaktär. Han genomgick i tankarne det året, då han funait sig så obeskrifligt lycklia i sin Beans kärlek, det mar hans förlofningsår. Och då han besianade hur annorlunda nu ån förr, kom han kanske första gången att med bitter: het tänka på den wise Salomos ord: en trår tosam qwinna är ett stadigt dryvande; — båt tre är att bo i en wrå på taket, ån med en trätosam qwiuna i i ett fort hus: Under det dessa sorgliaa tankar sysselsatte wår stackars Pasiors själ, hade kroppen allt mer funnit den ströpliga soffan beqwäm, tröttheten smög sig kryrande igenom alla def lemmar, och fnart sirödde den wälgörande Morpheus några malls mokora på wår Panors ögon, iusst fom de Hål: lo på att söndertrycka en tår. — Plötsligt fann han fig förflyttad til ett okändt slälle; allt syates der få fredligt och fridfullt, skogen, ängen, de böljande äkerfälten, den råmande bos skapen. Han tyckte art det alt war hang egens gom. Der läg en rödmålad gård med hwita fensterluckor. Han närmade fig den. Han ins