Norrländska Korrespondenten – 11 augusti 1852, sida 1

ån jordens herre? Skal denne kunna från ljus sels regioner utan afund blida vå de fåne? — låt of, säger en af englarne, hwars anlete alänste få mildt fom himmelen och få skönt fom morgondagen, låt of framträda för Jehovah och bedja för menniskan, att hon erhåller lifsom wi skänken af frihet, och ej, fåfom djuren I Ios aen och den ringa masken, blifwer fängslad mid jorden. — Ya, wi milja begifwa of till den gudomlige måftaren, swarade den tredje, faligt höjande fia blick, och derpå swäfwade caglarne på morgonsolens Årålar til den den ewiges thron. — Wen då Jchovah förnummir englars nes förböner gwilade hang gudomliga Öga med wälbehag på de wänliga ljusgestalterae, fom plår gades af en få kärleksfud sorg för den unga oc myndiga menniffans skul. — Y begären för sioftets fon ljusets innemånareg saliga lott! swarade Jehovah, men Ännu ligger frihetens lycka utom gränsorna af def krafter. Rttuppe fostra meaniskan för denna år ändamålet med dess tihwaro, och länatan efter denna heane ännu förackade lycka är det band som sammanbinder henne med andewerlden. Men wiljca J, då I tänken med deltagande kärler på den nyskapade, låna henne edra wingar, om hennes krafter nuts mattas, så är det i eder makt aifwet alt lätta den dödlmes lott. GÅ ned och blifwen def lets sagare på dess lefnadsbana och gifwen henne gi nom eder närwaro försmaken af den tifoms