Norrländska Korrespondenten – 5 maj 1852, sida 2

garelärlingen Gustaf Pettersson blifwit till anjwar fälld; skolande berörde belöning ans ordnas oc) utbetalas af det på rifsstatens 7:de hufwudtitel uppförda anflag till obfervationgoch uppbördsprocenter. — Man har någongång hört anmärfnins gar deremot att de fwenska posterna föras på bönders åkdon, fom utom fin obeqwäms lighet för öfrigt ide erbjuda den minfta få kerhet mot de hos oss bektagligtwis få all: männa poströfwerierna. Wi funna t anled ning deraf upplysa, att generalpoststyrelsen redan för längre tid sedan låtit förfärdiga ett åfdon för befordrande af den norska snällposten, hwilket med inträdande bättre wäg: lag lärer komma att begagnas mellan Stod holm och Örebro. Wi anfe denna anord: ning ganska nyttig och ändamålsenlig, och hoppas att de refultater den utan twifwel kommer att medföra skola uppmuntra voftstyrelsen att efter band låta förfärdiga flera åkdon, så inrättade att de utan betungande för postförarne erbjuda någon större beqwväm: lighet för postiljonerna och framförallt större trygghet för de ofta betydliga summor, fom i följd af wår brist på ett ordnadt mwexeljystem nu alltsom oftast måste Promenera fram och åter på landswägarna, ofta nog till ett belopp af 50,000 a 100,000 rdr i samma bref. — Sw. T. berättar, med anspråk på tillförlitlighet, att fru Jenny Goldjdhmidte Lind ef qwarstannar i Norra Amerika, utan med fin man äåmnar, enligt berättelse af hennes anhöriga, under loppet af sommaren besöka Stockholm. — Man läser i Götheborgs Handelstidning: sEmigranter, fom ämna sig till Förenta Staterna, ankomma hit nästan dagligen, från bet inre af landet. Man fir nu allt fom oftast fe långa rader af åkdon, fullpackade med husgerådssaker och barn, atföljde af fis der och mödrar, genomtåga stadens gator. En del af dessa utvandrare hafwa jemnt och nätt hwad de behöfwa för öfwerfarten; andra åter äro alldeles utblottade och forts skaffa fig på få fått, att de öfwerenskomma med fina bättre lottade likar att dessa er lägga passageafgiften för dem, med wilkor att de, wid ankomsten til Amerika, afbörda fin skuld med arbete. Tilfrigar man dem om de betänft de swårigheter de ha att bes kämpa i ett främmande land, erhåller man wanligtwis det nedslående swaret: huru det än må bli i Amerika, så kunna wi ej få det sämre än i Swerigev. Det är en sorglig syn för fosterlandswännen att fe fi derneslandet genom utwandringar beröfwas hundradetals af dess unga, kraftfulla söner, fom glada och fulla af hopp om bättre das gar skynda att lemna fosterjorden. J förra AAAg3333 ———E skaste rosor på sina kiader, och för öfrigt så