Norrländska Korrespondenten – 10 april 1852, sida 3

— Cack min wån! swarade Hjelteftoård oc tryckte warmt hern:8 hand. Jag är sjelf ich hwad man kallar lycklig t wanlig mening, then har ofta haft lyckan, art funna bidraga Ar andra blifwit det. Blide har ett fort fel i fin karaktersswaghet, men ni är en qwinna med stark wilja, och skal af honom funna göra allt bwad ni mil, til hans och er egen fördel. Lifa wets ändamål år ju att offra fig för likars wäl! Emellertid ber jag om ingenting widare, än att ni låter honom i ad tysihet, om nibes bagar få kalla fig er fäsiman. Fortfar hang kärlek, och lyckas örn plan jag har med honom och ni sedan sjelf fått pröfwa och utbilda Hos nom, få fan man ju framdelcs tala om gife termål er emellan. För öfrigt bör ni handla efter er egen bästa öfwertygelse. Jag will icke annat ån hans och er wälfärd. Det måne också bli slut på begges ertiberoende, Blides af mig och ert af den tokiga Frigsfommfsfatien och af ert osäkra yrke. , XI. i Lilla Rafaels J en af de sista dagarne af December ås nad fatt Hjelteswärd ensam i sitt kabinett på morgonen. (Forts.)