Norrländska Korrespondenten – 10 april 1852, sida 3

bernas induftriidfande innewånare, derac egendom oc) den af dem idkade handel och rörelse, äfwensom att afgifwa nttåtanden öfwer sättet att bringa städernas beskatining till jemförliat förhållande med landets, nit blifwit af Regeringen kallade; och det är ins der grefwe Lagerbjelkes ordförandeskap, som berrar Kinmansson, Rydqwist, Sandberg ocj Stolpe skola utföra detta uppdrag. Det undföll säfert ingen, fom närmare följde Riksdagens gång, att hela förslaget åsyftade, att splittra Borgareoc Bondes ständen; men oaktadt Bondeständet, säsom fändt är, wägrade att biträda Nils Strinns lunds första motion om revifton af fläder nas privilegier, lyckades man genom flerfaldiga bearbetningar under Riksdagen att förs må Ståndet bifalla den andra, ang. beskattningen, hwilken, biträdd af Adeln och, Pre steståndet, sålunda blef orsaken till fominlis tens nedsättande. Men om än partiopolitiken fom till eft få dant. resultat, hwilket med wår Stånds-representation ide är hwarken swårt eller uns derligt, måste man deremot förundra sig öfe wer, att Regeringen befattar sig med att sätta dylika tillställningar i werket. Ty une dersöker man sakens trätta beskaffenhet, så kommer man till den slutsats, att det snarare warit Regeringens pligt, att fästa Rikets Ständers uppmärksamhet uppå, att all fråga om särskild beskattning för wissa klasser i städerna, äfwensom all fråga att på annat sätt än genom allmän, och således för alla efter lika grunder utgående bewillning, får i uppenbar strid med wära grundlagars anda Regeringsformen har i 8. 59 uttryckligen gifwit Sweriges innebyggare den garantien, att allt hwad utöfwer statens ordinarie inkomster tarfwas skall genom bewillninz gar fyllasi Detta stadgande, fom grundades. på de lagstiftande 1309 års Ständers uttryckta åsigt om det gamla beskattningssättets olämplig het och orättwisor, genom hwilket de ordinarie inkomsterna tillkommo, om ändamålsenligheten af att antaga ett sådant räfirot fate och jemlikare beskattningssätt; som det nyare bewillningssystemet innebar, är genom grundlagsformen sanktioneradt öd der är ja wäbetänkt, få betryggande för allmäs tätt. wiså och enskild wälfärd, att den Regering, som ej söker wårda och upprätthålla det, om wår elycksaliga Ståndsrepresentation skulle wiljt t annan än grundlagsenlig ordning förändra det, eller lagstridigt kringgå det, med detsamma gör fig oförtjent af nationens tillit och förtroende. Betraktas nu detta, få mäste man fråga: hwad will Regeringen med denna kommitle? Skulle den werkligen funna tänka på, att i 5 — ——2 3F2mm A ÄFF RP us BP SÄ.