Norrländska Korrespondenten – 27 mars 1852, sida 2

mål jag skall enkom köpa en för din skul, det är en smal sak. — Men du har ju inga medel dertil. Det är mål bättre att jag söker plats hos någon som redan har en egendom. — Det år lättare för mig aft köya en egens dom utan penniagar, ån för dig att få en vlats. Du skall få fe det. Jag skall nog arrangera för dig både med husru och ufomft, om du blott litar på mig. Du har således icke friat kanhända ide eng wisat din kärlck för henne. — Nej! hur skulle det gått an? Jag enu sel kammartjenare. — Arroyos om det, få fianer du att jag icke fan wara belåten med en kammartjenare, fom oslädar i min sänqkammare på ett sådaat sätt. Du är afsatt från den tjenfien. — Uf min Sud, goda Rudolf! om du kör bart mig, få swälter jag ju ihjäl. Jag duger blott till din tjenare. — Du fortfar alltid att wara Min mån. War lugn för den saken. Men jag bchöfwer en werklig kammartjenare, du stannar awar hos mig ändå, och jaa förklarar dia högt för min wän, inför fru Wasser. Du år ju alttd löjtnant. En f. d kan aldrig upphöra att wara det. — Men hurn skal jag funna skrapa af mig wanäran att hafwa warit en fattig betjent?