Norrländska Korrespondenten – 20 mars 1852, sida 3

gifwit fältmarskalk Amor det ssrategiskt måfers liga infallet, att der upprätta en af fina mig. tigaste högwakter. En flicka, fom kommer t. eg. från Drottning: gatan och wiker af til Fredsgatan, fruktar res dan der för den farliga passagen, och fäller ned sia voile, men på wägen kommer hon ihåg, hwad en of hennes beundrare wid lifqardet til päst sagt henne, att den, fom går med nedfäld voile öfwer Norrbro är antingen ful eler har oadt samwete; då hon ide år det förra och ice har efarendet af det sednare, få flyttar han en liten omärklia kayck på hufwudet och en lätt rörelse med handen voilen Åt sidan, blodet sliger mål redan der åt kinderna, om hon annars år al: drig få blef, och hjertat börjar att klappa, men han kufwar det med en beslutsam suck, och an: tager en så likailtia mine, som det är denne möjligt, samt går oförskräckt framåt. Fruatimmer, fom under hela året icke äro fynliga på någon gata i Stocholm, wandra den tiden ändå alltid någon gång öfwer Norrbro. Man kuade wisst åka, och åtskiliaa bruka det, men Westerlänagatau, fom ännu har några loc: kande bodar, år för smal för wagnar, och ders före får man lof att gå, doktorn har också, wanligen ordiucrat lite motion friska luften middagstiden. Följden är, att man måsse trot: sa det farliqa hörnet. Der flod wid nyssnämnde tid, nåra tre mås