Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1852, sida 2

forporalskapet; sergeanten anmälte att äfwen han blifwit skuffad af den inrusande. Oakiadt ad ÅSaskap kunde likwäl wafthafs wande officern ide underlåta att i fin ordning följande morgon inrapportera händelsen till fommendanter, men anfåg fig likwäl icke böra qwarbåfla den brottsliae, då han kände Honom för en sädan aktad officer, men rådde honom att sielf på fördand berätta olyckan få tidigt fom möjligt hos kommendanten, innan deane erhölle rapporten. Blide skyndade sia hem för att hwila några timmar; han skulle i alla fall tidigt upp, ty det fartyg hwarpå Djelteswärd skulle fara til Marseille skule i gryningen lyfta ankar, och de skulle taaa ytterligare afsked af hwarandra. Men når Blide waknade Mod solen redan högt på himmelen Hans första tanke war: Det war wäl att Hjeltefwård ej fick meta utaf dets ta fördömda spektakel. Han tlädde fig bastigt i full uniform, och skyndade till fin beskyddare, majoren, för att anförtro honom hela olyckaa och begära hans råd. Betjenten bugade sig djupt för fin herres ers kände annstlina. — År majoren uppstigen? — Ja, war så god och siig in. — Rej, anmäl mig först. Det är mera passande. (Forts.)