Norrländska Korrespondenten – 4 februari 1852, sida 2

IF detsamma posten stupadet få snövlia bak. länges, ropade han: Korpral utt En korvoral och twå man woro genast till hands och fräck: te bajonetterna mot den hattlösa wilden, men det war fom om denne warit förhexad, elcktromagnetiserad; för en wift af hang behandskade hand floao8 bajonetter åt sidan, för en lätt rörelse af hans armar tumlade begge foldater: na åt sidan, för en puff af hans knä weks For: poralen i twå delar, ingenting kunde hejda den framstörtande. Blide fortsatte förföljandet ända in i sjelfwa wakten, skuffade sergeanten åtl sidan, och Nöt: tade emot officern, som i full uniform med waktbrickan i det blå bandet, trädde emot hos nom. Denne bade troligtwis äfwen blifwit angri: pen, om icke han, som en wän och bekant till Blide, plötsligen utropat: — Hwar är din hatt min hedersbror? — Min hatt7 Han tog fig om bufwudet, såg fig omkring men fann ingen hatt. Då klarnade plötsligen hang förmörkade förstånd, han begrep i en hast orsaken till det ayckel, för hwilket han warit utfatt, och kastade sig utmattad på en stol. j han sjelf bedrifwit, fattade han änan icke. : Emellertid inrapporterades att en främmande utan hatt, i civila kläder kubslagit pofien och