fann fia i sitt öde, följde med, samt Hål noga takten med lätta fötter. Generalen, — ty det mar hans wagn och hästar — befallde fuften fianna, och folket hurrade både af förtjusning fs wer sjögastens oförskämda mod, och til åra för den högwäxta krigaren, fom resse fig upp i wagnen, få att ala siago fe hang ordnar och guldbroderier. ö — HPurra för sjöman Wiger: skrek en skara. — Hurra för gubben i wagnen! skreko andra. Hurraropet spridde fig wida ikring, burtans det smittar; de aflägsnare som blolt sågo en guldbroderad uniform i en wagn, instämde i tanka att det mar den gamla kuagen fjelf Försi når musiken gjorde en paus, slannade siömannen, drog sig åt sidan med fin sköna, under fortsatta hurrarop af de omgifwande. och fom ända intill generalens wagnsdörr: —, Se der, fade generalen i det han fatte fig och räckte en sedel åt sjömannen, tag och drick min stäl, jag tyder om raskt folk, det war rätt roligt att se på din dans. — Burra, hurra! för gubben! skreko de fring:s ståcade, fom blefwo förtjusta i generalens ådels mod, ott icke blott ide wredgas öfwer gassens näswishet, utan äfwen ge honom penninqar. — War du inte rädd att blifwa ihiälkörd, flida? frågade någon den flämtande danferffan. — Kan man komma ihåg att wara rädd rRÅr man walsar? frägade slickan tilbaka och satte