Norrländska Korrespondenten – 3 januari 1852, sida 2

USer du den der högresta mannen i frankir: kappan? Zuleima! 7 hwiskade ryttaren till den unga qwinnan. Jag är icke den enda, fom hotas att blifwa spetsad på dessa stegel når fo: len går upp. Upelige profet! — det är han — den förr aktlige — Sultan sjelf — han går hår för: klädd hwarje natt och spejar — han har i fitt bälte en spänd pistiol för hwardera handen. Ice gen wakt får röra fig förrän han ffiuter. Sod jag har också pistoler! — hwiffade Araben och grev i sitt bälte; men hon återhöll hang hand. J samma ögonblick ett skott hö reg, är gården fpårrad af tusende Capischis Stilla! han fer oss ide Här i mörkret, — han har nog stumma ögon — den gamle tigern — han är mörk och tungsiat — hör! han talar högt för fig sjelf. upår jag hade 90 hustrur — ingen euda af dem war mig trogen — mumlade den gamle Sultan och stirrade på seraljens murar — de sjönko ala dränkta i sina säckar hår i Bosforen. — Hm! nu har jag 200 — de skola gå samma wäg. Ha! — fortsatte han i samma ton — 24 milioner slafsjälar häller jag i denna hand — ingen enda fule röra en fingerled för att frälsa mitt lif — bäfwade de ide alla för sitt eget. 30 vizirer swuro mig trohetsed wid profeten — ingen enda af dem höll fin ed — här förtorkade deras fallna