Norrländska Korrespondenten – 27 december 1851, sida 2

na brinna i alla hemmets rum, hör bjelrorne flinga och lanternorna glimma ute på gården Och då bestäs hwetbröd til kaffet (om man annars har råd att bestå kaffe och då skymtar för inbilningen ata aftonens julklappar ach då pelsar man muntert på sig och beger sig ut i den tidiga mörka morgonwäkten, i köld eller bliba och sätter sig i slädan med renhud eller björnfäll omkring, och så bär det af. Stor sak om snön yr och blästen hwiner och wägen år lång! Wid wägar och gator glimma många hundrade glada ljug, menniskor hwimla, hästarne frusta, de granna slädorna fappas att hinna förbi hwarandra, bjells rorna Flinga från alla håll genom morgons luften och klockorna ringa genom natten, ice med det hemska ljud fom ropa fill wärn mot eld och nöd, utan med den högtidligt manande rönen: fom, fom! Oh når man då följer deras maning korkan, fe då får den i mors gonmörkret upplyst och strålande fom ett hims melrike midt i dunklet af jordens sorgliga natt, och genom de skinande fönfierna, genom de fluns dom öppnade dörrarne, derifrån en ljus timma utsirömmar, hör man orgelns mäktiga fång och de heliga psalmerna lofwa Gud, fom denna natt låtit födas till werlden: Jesus Christus, werldens ljus. Är man då barn, så inträder man med sällsamma känslor af undran och glädje i den upplysta helgedomen: den stora