Norrländska Korrespondenten – 29 november 1851, sida 2

MR EES uppwiglade, fom, det wisade fig, genom Famas vilan i Wien. De togo til förewändniag att den del af Ungern, fom de innehade, war; genom gamla urkuader förlänad åt dem. Detta förs nekades af ingen; Men de yrfade att de måtte politiskt afsöndras från Ungern och utgöra ett särskilt banar. Emedlertid, och fastän detta bas nat bebos af 1300000 menniskor utgöra Sers vierna sjelfwa ej mer ån 300000, talande det walackiska språket; den äterstående millionen talar tyska. Den siyrelse, hwars ledamot jag war, märkke att ett försåt låg härunder, och ans såg fig böra dämma resningen; jag bör defuts om erinra att ert iblandsMetternichs förnåms la poliliska koastarepp war den ena nationens förtryckande med den andras tilhjelp. En Hel frigshär togs ut ur wårt land och förlades dels til Böhmen, dels till Jtalien, medan wiillagern has de att kämpa mot tyskar, froater, polackar och walacker. J spettsen för nppresningen siod bas nen gaf Kroatien, och insurgenteraa förklarade fig slutligen oberoende. Wi Ungerns ministrar anhölo nu om konungens bifall till rifsdageno sammankallande, i ändamål att skaffa utwägar tid iafarrektioneus hämmande och när Fonuns gen gaf befallning olm sammankallandet, stod jag, Ungeras af Fonungen utnämnde mirister, öredwid erkehertigen palatinen (Dör, hör!) Konungen flydde tid Jnspruck, dit en depus tatioa anlände, inbjudande honom till Balu,