Norrländska Korrespondenten – 29 november 1851, sida 2

AA timmar war äfwen mitt löfte uppfyldt (pöcljndt bifall); — och inför den ewiga Gus den som skall fordra answar af min själ — inför historien, händelsernas oberoende domarinna — kan jaa säga att Habsburaska huset är mig förbundet för beständet af fia dyaasti. Sfallans de bifallsröp — Tremendous cheering). Slurligen wanns styrelsens fastställelse til grundlags förslagen. Men medan wi uti ett rum mottogo kejsarens löften, rådslog erfebers tiginnan Maria, nuwarande fonnagens moder och den förres syster, i ett annat rum med Met: ternich, om utwägar att fommazifrån dessa lör? ten (Hör, hörl) Några weckor sednare fom konungen till JPredz burg, då jag war premicrminister; en fådning, fom blifwit mig åtwungen i9 jag kan åberopa den allmänna kännedomen af mitt lynne, jemte mina fienders få mål fom mina wänners intyg säsom witsord på att jag alltid betraktat myn: digheten fom en börda. Jnnan afresan till Wien för utwerkandet af godkännelse af lagen om aafwariga ministtar, talade jag inför folket i Presburg; jag tog min olycklige wän Ludwig Bathyany wid handen och sade: Töreflån icke mig; denne måste blifwa Ungeras förste minifterprefident? — Han wägrade, få framt icke jag wille ingå jemte honom, och sålunda måste jag (Hör, hör) Några få dagar efteråt-teste sig Serwierna,