vet ull han shullo kunna köpa den bästa boydgard i Jerne socken, om han wvillev. Han ar ju galen! sorisor Sumon, att han likaval sorer ett sådant hf. Tank om alla dessa pengar vore dina Ben! hvad skulle du uå taga dig till? Acåa Herre Jesus! skrek Ben, Jag skulle lefva som en herreman, ata hvetebrou och slask och drica rom hvar eviga dag; men hvau tjenar det till att gripa efter solen! Ser du, min alskade broder! munlade Simon, om du vore en karl med sornust, så vuhosde du blott saga till dig sjet: Omannens skall ar min Och den vore din. Sa kunde du dela med mig ocn göra en valgeruing mot oss alla. Förstår du? tillade han med ett torrt grin. Simon! geumälte brodren med ett besynnerugt hogtialigt allvar, du menar nagonung om en kni, icke sanne? Jag har förr en gaäng varit nära alt morda en mennisaa, men gjorde det icke!Nej, det är sanni! afbrot spelmannen honom, men du sorstar mig icke rikligt Ben! En annans lil maste val vara för dig al mindre varde an dill eget och om du nu kunde biiiva rik och lycklig, — det ar anda synd au pengarne skola ligga så der till ingen nytta. Vu kunde dessutom göra godt emot din broder; jag nar alltid hålit vianutligt mycket af dig, jag ununs nog hvad jag gret och wg illa vid in. g, uar de berauade ali du var ihjelsiagen deruppe. Jag nar austru och barn derhlemma, dem nunde vi ju giva en skillings peng och så reste vilvåned tili Holstein och lelde iyCnligt Droder, det skulle bli ett lif eller huru 7 Omaunen