— att offentliggöra ett bref, som han 1846 emottagit från Macaukay i anledning af den med 3 millios ner underskrifter försedda Chartistpetitionen af 1842. Den berömte biftorieffrifmwaren uttalar fig ifynnerhet emot den allmänna omröstningen och yttrar bland annat: Bisferligen anser jag wårt system ännu långt ifrån fullkomligt; dock fan jag betrakta det med hopp och wälbehag. Det chartistiska fur stemet deremot skulle störta landet i ett sådant djup af elände och mörfer, att Storbrittannien inom trenne menniskoåldrar skulle blifwa en lika barbas risk ö som Madagaskar. Den enda rädrningen wore då en Cromwell eller en Napoleon, fom ins förde en traftig, ordningsälskande, militärisk des spotism. — Köln. 3eit:3 Londonerkorrespondent, från hwilken wi hemtat Macaulays bref, tillägger, att lord Macanlay, om han lefde nu, sannolikt stulle fälla ett mindre skarpt omdöme; ty många waldistrikt i England, ver arbetarne hafwa afr gjord pluralitet, hafwa wid de sista walen sändt till parlamentet wisserligen liberala men alltiger nom moderata och förständiga representanter. Utnämningar. Kongl. Maj:t har ven 18 d:s utnämnt: till professor i äfthetif famt litteratur: och fonfte historia mid Upsala universitet vocenten i ästhetik wid samma nniversitet filosofie dottorn Carl Ru pert Nyblom; till tyrkoherre i Rängedala pastorat af Stara stift vice pastorn Auters Florn; till tyrfoherde i Wäsby och Wikens förfamlins gars pastorat af Lunds stift statskomministern i Nitad, silosofie doktorn Anters Gudmund Palm; och till kyrkoherde i Westra och Fru Ahlstads pajtor vat af sistnämnda stift vice pastorn Carl Ruvoj Wulff. Postlontoret i Hamburg. Enligt ett bref från Hamburg till Ferretanver cirkulerar bland pofte emvetsmännen i Hamburg ett rytte om, attret pår tänkes att upprätta eit ffuntinaviftt öfwerpostkontor i Hamburg, hwilket skulle öfwertaga vet fwenitnorska och ferermera det dansta öfwerpostkontorets äligganden. Föreningen för friwillig wård af särade och fjuka i fält har, enligt i Aftonblaret införd revowisning, fått unter nästl. är emottaga 7,891 rer 50 öre, hwaraf 6000 ror ärsafgifter ech 1,891 ror 50 öre tillfälliga gåfwor. Vid nordiska festen i Kristiania föreslogs bland andra skålar följande al Prof Monrad för — Tyskland: -s Palaren hade erfarit all stämningen mot Tysklund hade under sednare tiden undergått stora föråndringar. Den hade visserligen förr varit alll annat än gunstig, men det sednare ärets tilldragelser hade öppnat andra äskådningssätt Lyckan utöfvar ett stort trolleri och dugligheten väcker sympatier. Man dömer efter utgängen och sinner att segren Lur rält. Till och med skandinaverna hede funnit sig i att laga Proussens politik till fö esyn; den skall ju vara i national-ideens intresse. Talaren ville icke bestrida hvad som hari kunde vara grundadt, men bekände endast alt han för sin del icke kunde göra sig räll förtrolig med denna lära. Han var litet stel i sina en gång antagna ölvertygelser och ville ej latt gå ifrån dem. Lycka och olycka hade ganska litet inflytonde på hvad han ansåg för sannt, och makten kunde i hans tycke ej göra orålt till råll. Han hade således fortfarande ganska liten sympati för Bismarcks politik och Preussens sabelvälde. Men deremot hade talaren ej heller osvergätt på tyskhatarnes öfverdrister, utan hade städse gerna gifvit Tyskland hvad Tyskland tillaorde. Han hade aldrig kunnat glömma att Tyskland var reformalionens s—Ove—— — nn C r nmAntvvsn AN RAA