Helsingborgs-Posten – 22 januari 1867, sida 2

amat, JTmdtttes inddbt, alt cell tkangt osiberwunande meningen der helt wisst blir, att man icke will öfwerlemna fin walrätt i detta fall uti antra häns ter. Deremot tros benägenheten sör elcktorer wara större i den första kammaren, ehuru för denna gäller lånat mindre än för ven auvra det skäl, som åberopas för elektorers utwäljande, att ledamöterna ej ega tillräcklig kännedon om hwarandra. Förr och In. G. P. innehåller neranstående pikanta jemföretser: Det ffall kanlle intressera er, för jemförensens skull, att känna huru rikets ständer förr mora logerate. Anda till på 1820-talet war ven ftora ris darhussalen unter hela wintern alls ide uppwärmd. Adelns ledamöter begagnade derföre ytterplaggen inne i salen, Landtmarskalken satt i stor pels och ytterstöflar af skälskinn. Wid 1818 års riksdag föranledde ett förslag om kafelugnars anskaffande en liflig tebatt. För min del tycker jag, yttrade Öfwerste Ambrosins Beraman, att rirrerssapet och adelns letamöter och särdeles te Yngre ej böra nitälsta för konstlad wärme. Fofterlandskärleken bör wärma oss. Wåra förfäder twekande ej att sofwa på slagfälten, utan att som wi begagna wargskinnspelsar inom hus. Axeln hade dock en egen lokal; men icke något af de öfriga stånden. Presteständets sessioner höllos i Stockholms kfonfistorii lotal i Stortyrkan. Den war låde trång och fall — så fall, att wid 1818 års rilsdag fam lates ständet under Jannari månad erkebiskopens egen wäning, emevan den nörtorfteligen kunde uppwärmas. Borgareständet samlades på Börsen, och triftes der få wäl, att ståndet enwist wägrade att samtidigt med de öfriga ofrälse ständen flytta till det af Riksgäldskontoret afträdra, för de tre ständen inredda huset på Riddarholmen, hwilket nu blifwit förwandladt till rikodagshus. Borgareftåndet kunde ej förmäs 1830 taga sin nya lokal till nodo. När ständet mir nämnde riksdag fordrarde en beqwämare inredning, än den nyss werlställda, yttrare Ånders Joachimson från Oftergötland: Vorgqarnes anspråk på stor beqwämlighet synes mig oförssämd. Hemma nöja de fig rätt wäl med ret tvånga utrymmet bakom tisken, och borgmästarue äro ej bortskämta med stora lägenheter hemma. Det synes att på ten tiden war enigheten icke stor mellan demokratien sädan ven wisade fig i Bondes stön:et och bonrgescisien sädan ven uppträt de i tredje stå det. Bonceständet samlades i ftora rårftugus salen, för hwilten i Hyra erlades hopräknadt 300 Ror banto, som af staten betaltes. Men magistraten klagade öfwer beswärligt intrång, och på allmän rär stinga 1825 orrates wirlyftigt öfwer ven mydna orenlighet, sem bondeståndets wistelse i rådhuset unter rifstagarne medförde. Beslut fattades, att hos öfwerståthållaren göra framställning om det bederwärda ständets förflyttning till annan lokal. Häröswer fann sig Bonreståndet wir päföljande rifsrag högeligen piqueradt och Anders Danielsson förmälde fig ide tunna fatta Stockholmsborgarnes gensträfwighet, då god hyra erlades för lokalen, vå rummen alltid mid hwarje riksdags slut wäl fu rades, och då borgarne annars woro mycket anges lägna, att som hyreswärdar betjena rifsdagåmännen med både borstning och annan uppafning. Dessa och dylika utlåtelfer gjorde spänningen ändå wärre, och till slut fanns ingen annan utwäg, enär Bondeständet formligen uppsades från lokalen på rådhuset, än att inreda Riktsgäldskontorets hus till lakal för de tre ofrälse stånden. Men förflaget derom wäckte missnöje i Bondeståndet, ver flere ledamöter fruktade för medståndens grannskap och enträgna påwerkningar. — Yi ftola akta of, sade Johan Magnus Wessing från Westmanland, latt komma i beröring med de öfriga stånden, af hwars stora lärdom wårt funda förstånd fan blifwa wilfeledt. Men Anders Hyckert från Upjala län swarate härpå: de andra ståndens lärdom är för oss wäl behöflig, oh utan kunskaper kommer man ej ur fläcken med det sunda förståndet. Flytt