Helsingborgs-Posten – 17 januari 1867, sida 3

aga dem fom wänner wid utställningen, äro emefertid också redo att drifwa dem tillbaka om, de föredraga att möta såsom fiender mid wåra grän fer. Alla dessa hotelser och mer eller mindre faunz färdiga skrifter kunna allwarligt taladt gort och wäl förmå frarsie regeringen att sägn: uonsCJur landem! .... ty tålamod är just ide ven dygd, som utgör grunddraget i franska folttaratteren. Grefwen at Chamkbond, af de fransta legitimisterne under namn af Henrik V hyllad säsom Frank: rikes ende rättmätige suwerän, har utfärdat ett manifest, fom för närwarante gör sin vund genom den utländska pressen. Det legitimistiska aktstycket, som har sitt största intresje deraf att tet wisar, huru de antikeiserliga partierna i Frankrike begagna harje för fejsartömet ogynnsam konjunktur till att fiska i grumligt watten, är dateradt ren 9:de Des cember och börjar sälunda: Det år, fom närmar sig sitt stut, war icke lyckligt, bäste wän (en les aitimistist general), för Europa ech specielt icke för Frankrike. Förhållandenas allwar springer enhwar i ögonen; ställningen är full af owisshet och faror; den offentliga meningen är i stark rörelse; de hor tare intressena åro i stark rörelse för ögonblicket och emotse framtiden med förfäran; de hafwa knappt hemtat sig efter en häftig skakning och frukta för nya omstörtningar. Frågor, som syutes hwila, hafwa änyo trädt i förgrunden, och man förberes der öfwer allt de fruktanswärdaste metel till öres läggelse och krig. De händelser iom timat i i Tyffland och Jtalien, hafwa kommit alla beräkningar på skam, gäckat alla kombinationer i afseende på framtiten, teu europeiska jemnwigten har plötsligt blifwit tillintetgjerd, och intet land har på ett så sorgligt sätt som wårt rönt följrerna häraf. Då jag betraktar sakernas ställning lugnt och med kallt blod, upptäcker jag dock intet, som ej kan göras gert igen. Det berättigade inflytande wi hittills utöfwat bar lidit ett swårt afbräck; men ett Eloft och fast upptrvävante, lika aflägset från tumdristighet som swaghet, tan äternpprätta vetta inflytans de. Ja, Frankrike med sin wiljekraft, fin loyalitet och fin oegennytta, Frankrite, fom få hastigt fan uppeldas för alla stora ircer och är redo att uppe offra fig för hwarje rättwis sak, Frankrike, fom har en avme, lika beundranswärd genom fin vis iciplin fom genom fin tapperhet och en mägtig enhet, ett werk af ärhundraden, Frankrike skall städse gå i spetsen för nationerna, Dess storhet är nödwändig för ordningen, stabiliteten och lugnet i Europa. Men häruti ligger ett skäl mera till att ide bortkasta en betänksam politiks råd, att ide stillatigande sanktionera hwad wåra fäder i alla tider bemödade sig om att förhindra, att icke täla, att mid wåra gränser uppstå tvenne oerhörda stater, af hwilka den ena disponerar en militärist magt, hwilkeus betydenhet är iögonfallande. Med rätta nidlära för wärt fföna färerneslands ära och märs vighet, mäste wi till oh med frukta skenet af att det mistat något af det inflytande, hwarpå det har anspräk. Här dröja naturligtwis mina tanfar mer sorg wid Rom, der wi i detta ögonblick låta en af re stora skapelser falla sånder, fom Gur utsört genom fransmännen: Gesta Dei per Francos. Denna tirad bildar inledningen till några anmärkningar om påfwedömets merlvaliga magt, bmilkens upprätthällande förklaras nödwändigt, om ej religionen stall gå under. Derefter heter vet: Det är en betröflig stildring, före wän, fom ni gifwer mig af wårt inre tillstånd. Liksom ni, uppfattar jag bela witden af det onda, som hindrar hwarje inrerförkofran. Ni har rådan länge tänt ve önfts ningar, dem mitt förstånd och mitt hierta ingåfwo mig för mitt fädernesland. Det är nödwändigt att här återupprepa för er dessa önskningar: En på den ärftliga monarkien grundad magt, som bins der aktning säwäl genom fina principer fom genom fina handlingar oh hwarten känner swaghet eller godtyctlighet — en representativ regerring med fina mägtiga lifselementer — en allwarfam kontroll öfwer statens utgifter — lagarnes herrawälde — fritt tillträre för alla till embeten och herersposter — religieusfrihet i förening med borgerliga fris heter, fom bewarus med omsorg och slydeas met hwarje angrepp — en inre förwaltning, fom är fri från eu ofwerorifwen centralisations hinder —